Jun
22

Huvudvärk, mensvärk och förkylning…

skriven av: tjockisen  

Lämna kommentar

Så va midsommarhelgen över. Hade som tur va en riktigt bra helg med maten, men idag är det sämre… Har matat i mig chips, ostbågar, plättar med sylt och socker och ballerinakex. Vet inte ens om jag var sugen utan mest hungrig och så gick det som det gick när jag handlade. Lite mer än vad jag tänkt, hamnade i kundkorgen. Hade egentligen inte behövt handla alls, men det gjorde jag.  Så sitter man här i soffan och ångesten kommer krypande. Varför blir det så här?!

Hade sista samtalet med min psykolog för sommaren. Ibland vet ja inte varför jag går dit, men jag är ändå glad att jag har möjligheten att göra detta. Han säger att jag gör framsteg, men jag har svårt för att se dem. Hade önskat att han hade varit mer insatt vad det gällde just mitt problem och kunde hjälpa mig med det. Han tror att det inte finns så mycket mer att finna där, att det inte ger något att prata om när jag hetsätit för problemet är som det är. Att det ger mer att fokusera på annat så som att jag inte är nöjd med mitt liv och vad jag kan göra för att det ska bli bättre. Kan förstå hans tankar, men jag skulle vilja ha en handlingsplan för hur jag ska tänka eller göra när jag hamnar i mina hetsätningsperioder. Håller på att läsa litteratur inom området just nu. Köpte 4 böcker för ett tag sedan. Fattar inte varför jag köpte 4 på en gång, men nu har jag och läsa om man säger så. Om jag nu någonsin kommer att läsa igenom alla. Är väl så desperat efter hjälp att jag gör vad som helst för att hitta den.

Jag har inte alltid varit överviktig, men de senaste 2 åren kom det krypande igen. En jobbig relation fick sitt slut trots att jag älskade honom och ville kämpa vidare, men det funkade inte. Jag bara grät på slutet. Han kunde inte ge mig det jag behövde och vi tänkte så olika när det gällde förhållanden. Det va i alla fall hur jobbigt som helst både i slutet av förhållandet och när det tagit slut så maten blev en tröst igen och det gick inte att kontrollera. Det hade varit något bättre i kanske 3-4 år och jag hade gått ner i vikt och stannat där längre än jag brukar klara av. Sa till mig själv att jag aldrig skulle väga så där mycket igen. Men efter ett år var det värre än vanligt. Jag hade gått över 100 kilos sträcket… och mer än det. Så otroligt ohälsosamt! Det som gjorde allt värre var att mitt ex skaffade ny flickvän redan efter 3 månader och det gjorde så ont i mig. Första killen som jag älskat… De har nu varit tillsammans i snart 2 år och jag tycker fortfarande det är jobbigt att tänka på. Vill verkligen inte ha honom tillbaka, men jag kände mig så värdelös när det va så enkelt att ersätta mig så snabbt för honom. Till det hela hör att det tog tre månader innan han hade bestämt sig om jag och han skulle va ihop… Fatta inte varför jag inte la ner honom där och då (förstökte i och för sig få honom att fatta att jag inte orkade vänta längre). Undra hur livet hade sett ut då?! Hade säkert råkat ut för andra jobbiga saker så klart…

Så här såg min kropp ut för 6 år sedan. Storlek M på klänningen. Tragiskt men sant! en annan tid

Personligt
Jun
18

GAAAAA!

skriven av: tjockisen  

Lämna kommentar



Så har man skaffat sig en blogg. Kände att jag behövde någonstans att skriva av mig och att det kanske skulle visa andra med samma problem som jag att de inte är ensamma. Fick för några år sedan en diagnos att jag hade en ätstörning. Just mina problem är hetsätning. Har hela mitt liv pendlat upp och ner i vikt och det är verkligen inte speciellt roligt… Har ändlöst antal gånger sagt att nu får det verkligen vara nog, men så går det en tid och problemet kommer tillbaka. Har i alla år gått och trott att jag har dålig karaktär som inte kan bemästra mitt sug och därför kändes det skönt att veta att jag inte är en så kass människa som jag intalat mig själv. Visst är det inget skoj att ha en ätstörning, men bättre att ha ett namn på det än att som sagt tro att man bara inte kan stå emot.

Just nu är livet skit! Väger hur mycket som helst och känner av i rygg och knän hur ohälsosamt det hela är… Men vad ska man göra? Hur ska man lyckas ta sig ur denna skit egentligen?! Många liknar hetsätning och det sug som blir likartat med drogmissbruk och jag kan verkligen hålla med. Det är samma sak som att vara alkohlist, men problemet med hestätning är ju att du måste ha mat för att kunna leva. Droger och alkohol är saker som man egentligen inte behöver, men mat är livsviktigt!

Jag vet exakt hur jag ska äta och leva för att må bra, men jag gör det inte. Jag faller och faller och för varje gång blir gropen djupare att ta sig ur. Vill ha en snabb lösning, men det finns ingen. Allt detta har gjort mig väldigt deprimerad och jag har ätit medecin för detta i ett par år. Just nu gör jag inte det för att den senaste medecinen kändes meningslös. Jag tycker inte att något hjälper… Har knappt något hopp om att jag någonsin ska ta mig ur detta, men så här kan jag verkligen inte leva. Det finns ingen livsglädje längre.

Tänker tillbaka ett par år då inte en helg gick förbi utan att jag träffade mina vänner och gjorde en massa olika saker. Redan på måndagen planerades nästa helgs händelser. Nu sitter jag för det mesta i min soffa alldels själv och gömmer mig inför världen. Vill inte visa mig och min kropp för jag skäms och mår dåligt över hur den ser ut. Tänker en massa saker om vad andra männsikor tänker och tycker om mig. Natruligtvis är det hårda ord och dommar jag fäller över mig själv. Jag va alltid en sådan glad männsika som tog plats, men nu är jag tillbakadragen och vill helst inte ha någon uppmärksamhet alls.

 

Personligt